När doping uppmärksammas är det ofta som ett problem inom elitidrotten. Men ett minst lika allvarligt problem ur ett hälsoperspektiv är doping i samhället och det var ämnet för symposiet "Doping as a public health issue" som Professor Arne Ljungqvist anti-doping foundation arrangerade i helgen. Besökarna i de fullsatta salarna på Karolinska institutet och Norra latin fick höra dopingfrågorna belysas från många håll.
– Vi vet ännu inte helt säkert vilken påverkan doping har på samhället i form av sjukdomar och kriminalitet. Det behövs mer fakta för att vi ska kunna säkerställa hur stora problemen är, sade Timothy Armstrong från Världshälsoorganisationen (WHO).
Den tidigare elitsnowboardåkaren Sara Fischer som numera jobbar som kirurg och samtidigt är medlem i WADA:s aktivas kommitté berättade om sitt arbete mot doping.
– Ibland är det aktiva själva som kontaktar mig med frågor som jag tar vidare till kommittén och ibland är det problem och idéer som kommer till WADA från något annat håll. Nu när The world anti-doping code ska uppdateras går vi igenom förändringarna ur de aktivas perspektiv, säger hon.
Det absolut vanligaste ämnet som de aktiva tar upp med Sara Fischer är vistelserapporteringen. Den som sysslar med elitidrott måste alltid rapportera var hon eller han befinner sig och när för att kunna vara tillgänglig för dopingkontroller.
– En del kan uppleva att det är ett "pain in the ass" men i slutänden gör de aktiva det gärna eftersom de vet att gör jag det, då vet jag att den jag tävlar mot också gör det.
Kravet på vistelserapportering dök upp för första gången när Sara Fischer själv tävlade. På den tiden skulle rapporterna faxas in till Riksidrottsförbundet. Hon upplever att unga idag är mer välvilligt inställda till vistelserapportering.
– Unga idag slussas in i det här från början. De är dessutom vana vid sociala medier som Facebook och jag tror att det gör att de också är mer bekväma med att lämna ifrån sig information om sig själva.
Även om det framförallt är de elittävlandes frågor som Sara Fischer diskuterar engagerar hon sig också i hur problemen med doping i stort ska kunna lösas. Hon tycker att information är viktig och jämför med Japan där undervisning om doping är obligatorisk i skolorna.
– Tänk om det vore så i hela världen. Det skulle verkligen ha betydelse för kampen mot doping. Utbildning är alltid viktigast.
Symposiet instiftades med hjälp av bidrag från Riksidrottsförbundet, SISU Idrottsutbildarna, Karolinska institutet och kulturdepartementet. Bidraget var en gåva till Arne Ljungqvist på hans 80-årsdag.
Läs mer om Riksidrottsförbundets antidopingarbete.